Den här hundrasen avlades fram i Tyskland på 1800-talet av en man vid namn Karl Friedrich Ludwig Dobermann och den har fått sitt namn efter honom. Herr Dobermann arbetade som både skatteindrivare och hundfångare, och behövde hundar som kunde skydda honom. Genom sitt arbete som hundfångare i staden Apolda hade han tillgång till en stor mängd hundar att använda i sitt avelsarbete. Hans mål var att skapa en hund som var stark, modig och avskräckande nog att skydda honom i arbetet, men samtidigt intelligent och lydig nog att kunna följa med ut och bete sig snällt och lugnt tills någon hotfull situation uppstod.

Herr Dobermann lyckades mycket bra med sitt avelsprogram, och samma kombinationer av egenskaper som behövdes för skatteindrivningsarbetet visade sig vara mycket ändamålsenliga även för andra yrken. Snart blev dobermann en omtyckt ras bland polis och militär, och privatpersoner började hålla dobermanns som vakthundar.

Dobermann är en brukshund och många dobermanns världen över arbetar fortfarande som skyddshundar, vakthundar, polishundar, militärhundar och liknande. Samtidigt fungerar en dobermann bra som vanlig sällskapshund, så länge man säkerställer att den får lämplig träning och tillräckligt med fysisk och mental aktivitet i vardagslivet.

Svenska kennelklubben

Svenska kennelklubben placerar Dobermann i ”Grupp 2: Schnauzer och pinscher, molosser och bergshundar samt sennenhundar”. Detta är en stor och heterogen grupp som innehåller allt från den lilla affenpinschern till stora hundar som Newfoundlandshund, Sankt bernhardshund och Grand Danois. Många av hundraserna i Grupp 2 stammar från hundar som arbetade som vakt- och herdehundar, gårdshundar eller boskapshundar.

Rasklubb

Den svenska rasklubben för Dobermann är Svenska Dobermannklubben (SDK), som ligger under Svenska Brukshundklubben.

Svenska Dobermannklubben har sina rötter i Avelsföreningen för Dobermann (AD) som grundades år 1968. Namnet Svenska Dobermannklubben har använts sedan 1983. Idag har SDK cirka 280 medlemmar.

Mentala egenskaper

• Mycket snäll och kärvänlig mot sin familj, inklusive barn
• Många individer har en stark jaktlust som lätt kan triggas av små husdjur, och beteendet kan vara svårt eller omöjligt att träna bort
• Aktiv, glad och lekfull, även som vuxen
• Intelligent och påhittig, och det räcker inte med att trötta ut sin dobermann med fysisk träning – den behöver även mentala utmaningar för att må bra
• En dobermann är lättlärd, men också envis (på gott och ont). Den behöver tydlig, konsekvent och kontinuerlig fostran för att lära sig vad som förväntas av den och hur den ska bete sig i olika situationer.
• En uttråkad och sysslolös dobermann kommer att uppfinna egna arbetsuppgifter och utföra dem med bravur. Tag därför kommandot från start och ge din dobermann arbetsuppgifter att utföra, så slipper du att den uppfinner egna som kanske inte är önskvärda i dina ögon.

Hur stor blir en dobermann?

Rasstandarden anger en mankhöjd på 68-72 cm för hanar och 63-68 cm för tikar. Hanar ska väga 40-45 kg och tikar 32-25 kg.

Päls

Dobermanns päls är svart eller brun, med tantecken. Pälsen är kort och slät, och den här hundrasen har inte någon värmande underull. Dobermannen behöver väldigt lite pälsvård.

Hälsa

Exempel på hälsoproblem som den här rasen har en ökad förekomst av:

• Höftledsdysplasi (HD)
• PHTVL/PHPV (en ögonsjukdom där rester av ett blodkärlsystem som försörjer ögats lins med näring under fostertiden inte återbildas normalt)
• Vissa hjärtfel
• Wobbler (instabilitet mellan halskotor)
• En mild variant av blödarsjuka

Bakgrund

En önskan om den ideala skyddshunden

Det var under den andra halvan av 1800-talet som hundfångaren och skatteindrivaren Karl Dobermann började avla fram en slags hund som skulle skydda honom i hans många gånger farliga yrkesutövning.

Herr Dobermann var verksam i den tyska staden Apolda i Thüringen och hade genom sin roll som hundfångare tillgång till en stor mängd hundar att välja mellan för sin avel. Exakt vilka hundar som valdes ut vet vi inte, men troligen utgjorde så kallade ”slaktarhundar” en viktig del. (Dessa tyska ”slaktarhundar” har också varit viktiga för arbetet med rasen Rottweiler.) Herr Dobermann använde sig också av en schäfervariant från regionen Thüringen som var svart med roströda tecken. Senare kom även Manchesterterrier och Greyhound att bidra med genetiskt material till hundrasen Dobermann.

Den tyska kennelklubben erkände rasen år 1899, men den tyska rasklubben för dobermann bilades inte förrän 1912.

Dobermann i Sverige

När dobermanns först började importeras till Sverige år 1911 användes det svenska namnet Släthårig Tysk Råtthund. Snart ändrades dock det svenska namnet till Dobermannpinscher. Numera är det svenska namnet Dobermann, eftersom rasen inte anses ha någon stark koppling till pinschers.

Den svenska organisationen Avelsavdelningen för Dobermann grundades år 1968 och samma år registrerades 215 dobermanns hos föreningen.

Statistik ur Jordbruksverkets hundregister för år 2020 visade 2800 registrerade dobermanns

Vad är en Doberman Pinscher?

I USA och Kanada heter den här rasen Doberman Pinscher. (Doberman stavas där med bara ett n.) I resten av världen har man kapat bort delen ”pinscher” från rasnamnet.